Kulturhus i Sverige

Förord

I denna rapport presenterar Myndigheten för kulturanalys (Kulturanalys) för första gången en kartläggning av offentliga kulturhus i Sverige.

Rapporten är ett första steg i Kulturanalys arbete med att synliggöra kulturhusens verksamhet och roll i infrastrukturen för kultur i Sverige.

Göteborg i maj 2025

Mats Granér

Myndighetschef

Sammanfattning

I denna rapport presenterar Myndigheten för kulturanalys (Kulturanalys) en kartläggning av offentliga kulturhus i Sverige. Rapportens syfte är att undersöka vad ett kulturhus är och hur det kan definieras, samt att kartlägga den geografiska spridningen av kulturhus i Sverige. Kulturhusens verksamhet har tidigare inte synliggjorts i Kulturanalys rapporter. Rapporten är ett första steg i Kulturanalys arbete med att synliggöra kulturhusens verksamhet och roll i infrastrukturen för kultur i Sverige.

Rapporten baseras på en genomgång av forskning om kulturhus, intervjuer med 21 företrädare för kommunala kulturhus samt en kartläggning av offentliga kulturhus i Sverige.

Tidigare forskning och intervjuer om kulturhus

Tidigare forskning om kulturhus är begränsad och den forskning som finns publicerad fokuserar ofta på enskilda kulturhus. I de definitioner som presenteras i forskningen finns vissa gemensamma drag: att det är en byggnad, att det har ett mångfacetterat utbud av kultur och faciliteter för kultur och att det är öppet för allmänheten. Andra vanliga kännetecken är att kulturhuset fungerar som mötesplats och har en lokal förankring. Resultaten från intervjuerna visar på liknande mönster, men betonar också att kulturhusen skiljer sig åt avsevärt sett till organisering, samarbete mellan verksamheter i huset och samarbete med det lokala kulturlivet. Utifrån tidigare forskning och intervjuer formulerar vi en definition där ett kulturhus är en byggnad som är öppen för allmänheten och som producerar eller arrangerar kulturverksamhet inom mer än ett kulturområde. Syftet med definitionen är att avgränsa de verksamheter som ingår i den kvantitativa kartläggningen.

132 kommunala kulturhus i 113 kommuner

Den kvantitativa kartläggningen är avgränsad till kulturhus med offentlig huvudman. Kartläggningen identifierar 132 kulturhus med kommunal huvudman i 113 kommuner, och ytterligare 12 påbörjade byggnationer av nya kulturhus. De vanligaste lokalerna är scen, konsthall och bibliotek och drygt hälften av kulturhusen har lokaler för tre eller fler kulturområden.

Kartläggningen visar att kulturhusen är en etablerad del av kulturens infrastruktur runt om i landet. En fortsatt kartläggning bör inkludera även föreningsdrivna eller privata kulturhus för att ge en heltäckande bild av kulturhusens geografi.

Inledning

Myndigheten för kulturanalys (Kulturanalys) har i flera rapporter presenterat statistik som belyser kulturens geografi och invånares tillgång till platser med kulturutbud (Kulturanalys, 2019, 2024a, 2024b, 2024c). Vidare har undersökningar av befolkningens kulturvanor visat på skillnader i kulturdeltagande baserat på var i landet personer bor, vilket delvis kopplas samman med den geografiska spridningen av platser med kulturutbud och med att stora delar av det statligt finansierade kulturutbudet är koncentrerat till landets storstäder (Kulturanalys, 2018, 2019, 2023).

Kulturanalys är statistikansvarig myndighet och har i uppdrag att ta fram statistik inom merparten av kulturområdet. Kulturhus har hittills ingått i statistiken i begränsad omfattning. Delar av kulturhusens verksamhet, exempelvis föreställningar och konserter eller utställningar, ingår i viss mån i delar av annan statistik (Kulturanalys, 2024a, 2024b, 2024c), men det saknas heltäckande statistik och kunskap om kulturhusen och deras verksamhet. Denna rapport är därmed ett första steg i Kulturanalys arbete med att kartlägga kulturhusen och deras verksamhet och roll i infrastrukturen för kultur i Sverige.

En förutsättning för att kartlägga kulturhusen i Sverige är att avgränsa vilka verksamheter som ska ingå i kartläggningen. Därför ägnas en stor del av denna rapport åt att sammanfatta tidigare forskning om vad ett kulturhus är, och baserat på det identifiera gemensamma nämnare som skapar möjlighet att avgränsa och därmed också kartlägga hur många kulturhus det finns och var i landet de ligger.

Syfte

Syftet med rapporten är att undersöka vad ett kulturhus är, hur många det finns och var i Sverige de finns. Med en definition som grund kartläggs den geografiska spridningen av kulturhus i Sverige.

Genomförande

För att besvara frågorna ovan har Kulturanalys gjort en genomgång av tidigare forskning om kulturhus, intervjuer med företrädare för kommunala kulturhus, samt en geografisk kartläggning av offentliga kulturhus i Sverige.

Det första steget i genomförandet var att sammanställa en lista över kulturhus i samtliga kommuner. Tidigt i arbetet blev det tydligt att en sådan sammanställning krävde en definition att utgå från. Det var exempelvis inte möjligt att enbart inkludera de verksamheter som kallar sig kulturhus, och kartläggningen riskerade att bli ett resultat av subjektiva bedömningar med otydliga kriterier. För att landa i en kunskapsbaserad definition har vi även gått igenom forskning och genomfört intervjuer med ett urval av de kulturhus som fanns med i den första sammanställningen. Därefter genomfördes en ny kartläggning där de kulturhus som hamnade inom avgränsningen behölls. Flera nya kulturhus lades även till.

Nedan beskrivs kortfattat hur genomgången av tidigare forskning, intervjuer med företrädare för kommunala kulturhus samt den kvantitativa kartläggningen gick till.

Forskningsöversikt

I forskningsöversikten har vi fokuserat på kulturhus, främst i Sverige men i viss utsträckning även internationellt. Materialet består huvudsakligen av forskningsartiklar som identifierats genom breda sökningar (’kulturhus’, ’cultural center/centre’, ’culture houses’) i relevanta vetenskapliga databaser. Utöver forskningsartiklar har vi undersökt om det finns statistik eller tidigare kartläggningar och andra listor över kulturhus.

Intervjuer med offentliga kulturhus

Totalt intervjuades 21 personer med ansvar för kommunala kulturhus runt om i landet. Urvalet gjordes med hänsyn till geografisk spridning och verksamhetens omfattning. Syftet var att få en fördjupad bild av vilken verksamhet som bedrivs vid de kommunala kulturhusen. Frågorna fokuserade framför allt på vilka lokaler och kulturella faciliteter huset rymmer, vem som producerar eller arrangerar kultur, och hur verksamheten är organiserad. Intervjuguiden finns i sin helhet i bilaga 2. Intervjuerna genomfördes under mars 2025.

Kartläggning av offentliga kulturhus

Kartläggningen av kulturhus i Sverige är avgränsad till kulturhus där stat, region eller kommun är huvudman. I avsnittet Sammanfattning av tidigare forskning och intervjuer beskrivs den definition som kartläggningen har utgått ifrån. Uppgifter om offentliga kulturhus bygger på information som finns tillgänglig på kommunernas webbplatser. I flera fall har kompletterande internetsökningar genomförts och vissa kommuner har kontaktats.

Disposition

I rapportens andra kapitel sammanfattas tidigare forskning om kulturhusens historia samt vad som karaktäriserar ett kulturhus och dess verksamhet. I kapitlet sammanfattas också svaren från 21 intervjuer med företrädare för kommunala kulturhus. Därefter sammanfattas tidigare forskning och intervjuer, vilket mynnar ut i den definition som används för att avgränsa kartläggningen av kulturhus. I det tredje kapitlet presenteras kartläggningen av offentliga kulturhus i Sverige. Det sista kapitlet diskuterar rapportens slutsatser och behov av fortsatta kartläggningar och fördjupade studier om kulturhusens verksamhet.

Vad är ett kulturhus?

Tidigare forskning om kulturhus

Den här översikten fokuserar främst på forskning som diskuterar vad ett kulturhus är och vad som karaktäriserar dess verksamhet men presenterar inledningsvis kortfattat även tidigare kunskap om kulturhusens historia, de värden ett kulturhus förväntas skapa samt vilken roll det kan ha på platsen det byggs på och för de som bor där.

Kulturhus i ett historiskt perspektiv

Skövde kulturhus var det första som kallades kulturhus, och det invigdes 1964. Därefter började fler kommuner att bygga kulturhus. Gemensamma platser för kultur, vars verksamheter i många fall liknar dagens kulturhus, var dock inget nytt i det svenska samhället där det redan fanns en tradition av gemensamma samlingslokaler i form av exempelvis medborgarhus i kommunal regi och de föreningsdrivna Folkets Hus, bygdegårdar, Våra Gårdar och Sveriges Hembygdsgårdar (Ståhl, 2005; Bygdegårdarnas Riksförbund, 2025; Sveriges hembygdsförbund, 2025).

År 1942 etablerades statliga stöd till allmänna samlingslokaler (SOU 2003:18). Allt eftersom föreningarnas medel kompletterades med offentliga medel byggdes fler samlingslokaler, och allt eftersom offentliga medel anslogs blev samlingslokalerna mer och mer en kommunal angelägenhet. Det blev allt vanligare att kommunala medborgarhus byggdes. Detta skedde parallellt med framväxten av Folkets Hus, där kommunen ofta ägde byggnaden men Folkets Hus-föreningen skötte driften. När fler kommuner under 1970-talet började bygga kulturhus var dessa hus samhällsägda och drevs av kommunen. Husen kallades ibland också för allaktivitetshus men hade i princip samma funktioner. Kulturhusen omfattade samma verksamheter som Folkets Hus och Medborgarhusen, förutom föreningsliv, och ibland även funktioner som simhall, sporthall eller annan fritids- eller idrottsfacilitet. I en del fall har kommunerna tagit över verksamheten för Folkets Hus (Ståhl 2005, s. 23–24, 33–34).

Kulturhusens roll

Som plats för kultur har kulturhusen utvecklats parallellt med att kultur betraktats mer som en del av den generella välfärden och en kulturpolitisk inriktning där kommunerna och staten alltmer tagit en större del av ansvaret. Kulturhusen har byggts av olika anledningar under olika tider och på olika platser. Det finns viss forskning om kulturhusens påverkan och roll, framför allt fallstudier av enskilda kulturhus (Stenlund, 2010a, 2010b; Makowska, 2021; Cooper, 2020; Spicka, 2015; Cupers, 2015; Jurėnienė, 2012, 2014, 2016; Järvinen, 2021b, 2022, 2023), och enstaka studier av ett större antal kulturhus (Eriksson et al., 2017, 2018; Bille & Nyborg, 2021).

Bille och Nyborg (2021) har gjort en av få studier som inkluderar ett större antal kulturhus (culture houses). Den undersöker byggandet av kulturhus och deras effekt på migrationen till kommuner där de byggs. Studien inkluderar drygt 50 kulturhus i Norge och resultaten visar att det inte finns något orsakssamband däremellan. Artikelförfattarna menar därför att de positiva effekterna av byggandet av ett kulturhus på nettomigrationen inte kan generaliseras. Ett annat forskningsprojekt jämför medborgardeltagande på 38 kulturhus (cultural centres) i Europa (Eriksson et al., 2017, 2018). Författarna lyfter kulturhusens roll i infrastrukturen för kultur och menar att de är, eller har potential att bli, viktiga arenor för kultur i vardagen samt socialt och demokratiskt medborgardeltagande. Trots den variation som finns i organisation, storlek, ekonomi och faciliteter delar alla kulturhus målet att involvera medborgare som deltagare i frivilliga sociokulturella aktiviteter.

I en fallstudie av Kulturens hus i Luleå (Stenlund, 2010a, 2010b) undersöktes byggandet av kulturhuset från idé till förvaltning och effekter. I kommunens motivering av kulturhuset beskrivs det som en regional symbol för kultur, en mötesplats och en kommunal tillgång som allaktivitetshus. För medborgarna beskrivs kulturhuset ha bidragit med nya kulturella aktiviteter, husets fysiska placering i staden (centralt och vackert), ett till rum för möten samt ökat kulturintresse. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har kulturhuset skapat ekonomiska värden i form av nya arbetstillfällen, nya kulturella aktiviteter och utveckling av besöksnäring, turism och konferens- och kongressverksamhet i regionen (Stenlund, 2010a, 2010b). Fler fallstudier av kulturhusens roll och vad ett kulturhus kan betyda för platsen det byggs på och de som deltar i verksamheten har även gjorts i andra länder, exempelvis Grekland (Makowska, 2021); Grönland (Cooper, 2020); Tyskland (Spicka, 2015); Frankrike och DDR 1960–1970-tal (Cupers, 2015); Lettland (Jurėnienė, 2012, 2014, 2016); och Finland (Järvinen, 2021b, 2022, 2023).

Kulturhusens organisation och verksamhet

Forskning som diskuterar vad som definierar ett kulturhus lyfter bland annat att det finns stora skillnader och spridning i kulturhusens organisation och verksamhet (Järvinen, 2023; Pfeifere, 2022). Skillnaderna återspeglas även i den variation av namn man använder: kulturhus, medborgarhus, allaktivitetshus, Folkets Hus. I ett europeiskt perspektiv förekommer ytterligare benämningar såsom kulturcenter (cultural centres) och socio-kulturella center (centers for socio-culture) (Järvinen, 2023, s. 2). Denna variation skapar svårigheter att formulera en heltäckande definition, och det finns heller ingen allmänt vedertagen definition av ett kulturhus inom forskningen. Men i en forskningsöversikt (Pfeifere, 2022) redogörs för att forskningen lyfter tre egenskaper som karaktäriserar kulturhus (oavsett huvudman): 1) multifunktionalitet (utbud och funktioner), 2) sociokulturella aspekter, såsom att fungera som en mötesplats och anknytning till lokalsamhälle samt 3) att ha en byggnad.

Pfeifere (2022) menar också att kulturhusens verksamhet kretsar kring fyra dimensioner som rör konst och kultur, utbildning, rekreation och fritid samt en social dimension. Järvinen (2023, s. 2) lyfter ungefär samma parametrar och menar att kulturhus har det gemensamt att de initierats med målet att ha ett utbud av konstnärliga, kulturella, pedagogiska och filosofiska uttryck. Kulturhuset är också öppet för alla i samhället i syfte att främja kulturella värden och aktiviteter i sitt lokalsamhälle. Vidare menar han att ett kulturhus står för både kulturutbud och skapande och är multidisciplinärt till sin natur, verksamhet och utbud av aktiviteter. Kulturhus stödjer också ofta andra kulturorganisationer. Vidare har ett kulturhus oftast grundläggande faciliteter för att presentera kultur, andra rum för workshoppar, möten, utställningar, bibliotek, samt administrationskontor. Dessutom har ett kulturhus vanligtvis en mängd badrum, toaletter och garderober.

Stenlund (2010a) gör en snarlik beskrivning av kulturhuset som en offentlig byggnad som huserar en mängd olika kulturella aktiviteter eller faciliteter. Däribland scen, bibliotek, teater, konsthall samt restauranger och kaféer som fungerar som mötesplats för människor. Även Bille och Nyborg (2021, s. 1561) och det norska nätverket för kulturhus använder sig av en snarlik definition där ett kulturhus är en professionellt förvaltad byggnad för kultur och kulturell produktion och en lokal och regional mötesplats och arena för professionella och amatörer inom konst och kultur. De menar också att ett kulturhus beroende på innehåll kan beskrivas som en konst- och kulturinstitution specialiserad på produktion och presentation av kultur (production and dissemination).

Bogen (2018) gör en snarlik, om än något bredare, definition av kulturhus som multidisciplinära center med någon form av fysiskt utrymme och plats. Med multidisciplinär menas här att mer än en konstform är del av organisationens produktion och presentation (production and presentation) och att organisationen relaterar mer till kulturhus än till verksamheter som ägnar sig framför allt åt en konstform. Kulturhusen är således hus med mångsidig användning för kulturella aktiviteter som primärt syfte, vilket skiljer dem från andra byggnader för kultur, som exempelvis en teater, som fokuserar på en konstnärlig disciplin (Bogen, 2018; Järvinen 2023, s. 3). På många bibliotek erbjuds också programverksamhet inom flera kulturområden. I vissa kommuner har man aktivt utvecklat folkbiblioteken som kulturhus (Rivano Eckerdal, 2013) eller kombinerat folkbibliotek och kulturhus (Marling, 2013), och studierna undersöker hur det påverkar biblioteken som byggnad och verksamheten däri.

Eriksson et al. (2017, s. 2–3) beskriver också kulturhus som en kulturinstitution som kombinerar konst och kreativa aktiviteter (med utrymmen och tekniska faciliteter för utställningar, repetitioner, föreställningar, workshoppar) med fokus på mångfald bland aktiviteter och användargrupper, men författarna adderar samhällsengagemang, involvering av volontärer och en öppenhet för bottom-up-initiativ i sin beskrivning. Vidare menar de att kulturhus ofta är nära knutna till lokalsamhället, att de ofta drivs med en ganska låg budget (med en blandning av offentlig och ibland privat finansiering och egenintäkter) samt att de erbjuder öppna och flexibla utrymmen och kombinerar professionella och amatörer samt kulturella och sociala aktiviteter (Eriksson et al. 2017 s. 2–3).

Ytterligare en distinktion som finns mellan olika typer av kulturhus är vem de drivs av. Kulturhus kan drivas av till exempel en kommun, en förening eller en grupp konstnärer (Järvinen, 202´3; Pfeifere, 2022;). Järvinen (2021a) har tagit fram en distinktion mellan olika typer av kulturhus som beaktar dessa skillnader:

1. Offentliga kulturhus
   Drivs oftast av kommunen, ibland av staten eller regionen.
2. Privata kulturhus
   Drivs av privata aktörer såsom föreningar, stiftelser, företag och aktiebolag.
3. Hybrida kulturhus
   Drivs av både privata och offentliga aktörer. Ägaren av byggnaden kan vara kommunen och en privat aktör, ofta förening, kan driva verksamheten.
4. Kulturhus som drivs av offentligt ägda företag.

I Sverige är det vanligast förekommande kommunala och föreningsdrivna kulturhus.

Tidigare kartläggningar av kulturhus i Sverige

Sveriges kommuner och regioner har tidigare kartlagt bland annat kulturanläggningar i Sverige, däribland kulturhus. Den senaste kartläggningen 2014 bygger på en enkät med Sveriges kommuner och en fråga om hur många kulturhus som fanns i kommunen, där kulturhus definierades som ”hus som används för att rymma en eller flera typer av kulturverksamheter såsom utställningar, scenkonst, bibliotek etc.” (SKR, 2016, s. 46). Statens kulturråd har även gjort en nationell kartläggning av arrangörer där kulturhus omnämns men inte har undersökts närmare (Statens kulturråd, 2021). Senare kartläggningar som vi hittat är framför allt regionala översyner av kulturutbud och kulturlokaler. Till exempel har Göteborgsregionen, Stockholms stad och Region Örebro län kartlagt platser för kultur där kulturhus ingår (Göteborgsregionen, 2024; Stockholms stad, 2019; Region Örebro län, 2025).

Intervjuer med 21 kulturhus

I mars 2025 genomfördes 21 intervjuer med representanter för kommunala kulturhus runt om i landet. Syftet med intervjuerna var att fördjupa kunskapen om verksamheten vid några av Sveriges alla kulturhus.

Intervjuerna fokuserade på verksamhetens innehåll och de aktörer som är involverade, samt på kulturhusens organisation, ägandeförhållanden och finansiering (intervjuguide finns i bilaga 2). Detta avsnitt sammanfattar resultaten från intervjuerna.

Urval

Intervjupersonerna valdes ut från en första sammanställning över kommunala kulturhus. Urvalet baserades på geografisk placering samt verksamhetens storlek i syfte att få en variation. Kulturhusen i urvalet har funnits i sin nuvarande form under olika lång tid. Det äldsta invigdes på 1970-talet, det nyaste öppnade 2023.

Ägande och organisation

Samtliga kulturhus är kommunala verksamheter med kommunal huvudman. Ägandet av byggnaden varierar. Vanligtvis ägs byggnaden av kommunen, inom fastighetsförvaltningen eller genom ett kommunalt fastighetsbolag. I många fall hyr kulturhuset lokalerna av ett sådant bolag, medan vissa kulturhus eller kulturförvaltningar inte betalar någon hyra alls.

I andra fall hyr kulturhuset lokaler av en stiftelse eller ett privat företag, ofta som en del av ett långvarigt samarbete. Det finns även exempel där kulturhus tidigare varit Folkets Hus och där driften och ägandet har övergått till kommunen.

Kulturhusens verksamhet och utbud

De intervjuade kulturhusen producerar och/eller arrangerar ett brett utbud av kulturaktiviteter. Nästan alla, 18 av 21, har ett folkbibliotek i sina lokaler. 17 kulturhus har även en konsthall eller utställningslokal, och 14 har en scen för konserter eller föreställningar. Många kulturhus lyfter också fram vikten av öppna och flexibla ytor som används för en mängd olika kulturaktiviteter, särskilt sådana inriktade på skapande och kulturutövande, exempelvis ateljéer, replokaler och blackbox-scener. Kulturskola i huset var också ett vanligt inslag.

Nästan alla kulturhus har även andra typer av lokaler. Många beskrev kulturhuset som en viktig mötesplats – ”kommunens vardagsrum” eller ”en plats för alla” var återkommande formuleringar. Ungefär hälften av kulturhusen har kafé- eller restaurangverksamhet. Endast ett fåtal består enbart av lokaler avsedda för kulturverksamhet. Ett vanligt inslag är också konferensrum och andra möteslokaler.

Andra typer av lokaler som är mindre vanliga men förekommer är simhall, fritidsgård och boulebana. I vissa fall är de en del av kulturhusets verksamhet, i andra fall delar de byggnad. I det senare fallet är det vanligt med annan typ av kommunal verksamhet i byggnaden, exempelvis öppen förskola, fritidsgård eller kontorslokaler som huserar delar av kommunens förvaltning. Trots att dessa verksamheter är samlokaliserade är de vanligtvis del av en annan förvaltningsbudget än kulturhuset.

Samarbete med kulturföreningar och andra aktörer

Kulturhusen arbetar på olika sätt med att producera och arrangera kultur i sina lokaler. Nästan alla kulturhus uppger att de i någon utsträckning samarbetar med kulturföreningar, framför allt lokala. Återkommande är att samarbetet med lokala kulturföreningar anses som mycket viktigt och något man aktivt värnar om. Många har långvariga samarbeten som de är angelägna om att upprätthålla.

Samarbetsnivån och andelen arrangemang som anordnas eller presenteras av kulturföreningar varierar på kulturhusen. I vissa kulturhus är det i huvudsak kulturföreningar som arrangerar hela kulturutbudet och kommunen som enbart står för bokning av lokaler. Exempelvis kan en konstförening ansvara för utställningarna i en konsthall, medan en lokal teaterförening driver scenverksamheten. I ett fall delar ett kulturhus sin verksamhet med en Folkets Hus-förening och ett annat kulturhus delar sina lokaler med Svenska kyrkan. Kulturhus där kommunen själv står för större delen av innehållet och där samarbetet med externa aktörer är begränsat, har oftast bibliotek och utställningsverksamhet som huvudsakliga verksamheter.

Fler vill ha tillgång till lokaler

En utveckling som representanter för kulturhusen beskriver är att trycket på kulturhusen har ökat de senaste åren, då allt fler föreningar vill få tillgång till lokalerna. Kulturhus i kommuner med få andra kulturarenor eller med unika resurser, exempelvis en ändamålsenlig scen, upplever särskilt stor efterfrågan på att få en plats i huset. Dynamiken mellan kulturhusens egna arrangemang, kulturföreningarnas bidrag och privata aktörer, såsom produktionsbolag, påverkas av kulturhusens ekonomiska villkor. Vissa kulturhus har långtgående intäktskrav, där hela eller delar av verksamheten förväntas vara självfinansierande, medan andra saknar sådana krav helt. Intäktskraven är ofta mer långtgående för kulturhus med scen eller andra uthyrningsbara lokaler. Flera kulturhus med intäktskrav lyfter fram svårigheten i att balansera intäktsmålen med ambitionen att erbjuda plats åt lokala kulturföreningar, som ofta får kraftigt subventionerade priser, samtidigt som privata aktörer och produktionsbolag betalar fullpris.

Sammanfattningsvis varierar olika kulturaktörers roll i kulturhusen stort, beroende på historiska samarbeten, lokala förutsättningar och vilka kulturområden som ryms i respektive hus.

Barn och unga i fokus för många aktiviteter

Alla kulturhus betonar vikten av att vara öppna för hela kommunens befolkning och beskriver sig själva som mötesplats för alla – ung som gammal, kulturintresserade och de som bara vill ha en plats att vara på.

Samtliga kulturhus har särskilda aktiviteter för barn och unga, även om omfattningen varierar mellan olika verksamheter. Flera kulturhus har ett uttalat uppdrag att prioritera barn och unga, vilket kan vara fastställt i kommunala kulturplaner eller gälla specifika verksamheter inom huset, såsom museer. För kulturhus med bibliotek spelar folkbibliotekslagen en central roll, då den slår fast att barn och unga är en prioriterad målgrupp. Flera kulturhus lyfter därför att deras arbete med barn och unga hänger ihop med bibliotekets uppdrag. Detsamma gäller kulturhus med en kulturskola i samma byggnad, exempelvis genom att kulturskolan arrangerar föreställningar, konserter eller utställningar i kulturhusets eller gemensamma lokaler.

Sammankoppling av verksamheter inom huset

Som tidigare nämnts erbjuder kulturhusen en bredd av kulturverksamheter och uttryck. Kombinationer som bibliotek och konsthall eller konsthall, scen och biograf förekommer ofta. Att samla olika slags kulturverksamheter under ett och samma tak lyfts i denna rapport fram som en grundläggande och definierande egenskap hos kulturhusen.

Kulturhusen är organiserade på olika sätt, och en skillnad handlar om hur samordnade verksamheterna i huset är. Här framträder två typiska exempel. Det första är ett kulturhus där hela budgeten fördelas till huset som helhet, och där en kulturhuschef eller samordnare ansvarar för planering av programverksamhet, arrangemang och personalresurser för hela huset. Det andra är ett kulturhus med flera verksamheter som har egna budgetar, personal och uppdrag. Dessa verksamheter samexisterar i samma byggnad, men fungerar som separata enheter som samarbetar i varierande utsträckning.

En återkommande positiv aspekt som lyfts fram är just möjligheten att finnas under ett och samma tak. Kulturhus med flera självständiga verksamheter pekar på såväl uteblivna som redan uppnådda synergieffekter. Flera kulturhus lyfter fram tanken att besökare kan lockas att upptäcka andra verksamheter i huset än den de ursprungligen kom för – helt enkelt för att huset i sig erbjuder ett mångsidigt utbud under ett och samma tak.

Inget kulturhus är det andra likt

En sammanfattande bild av de 21 kulturhus vi har intervjuat är att varje hus har sin egen karaktär. De skiljer sig åt vad gäller historia, organisation, innehåll och uppdrag. Det gemensamma är själva huset och att flera kulturområden samlas under samma tak.

Det kommunala kulturhusets samarbete med det lokala kulturlivet och kulturföreningar lyfts fram som avgörande för möjligheten att erbjuda ett varierat och lokalt förankrat kulturutbud. Att vara öppet för alla invånare i kommunen är ett uppdrag som alla kulturhus understryker. Samtidigt är barn och unga den målgrupp som många aktiviteter och delar av verksamheten särskilt fokuserar på.

Sammanfattning av tidigare forskning och intervjuer

Gemensamma drag

En genomgång av tidigare forskning om kulturhus, tillsammans med intervjusvaren, visar på ett antal gemensamma nämnare som återkommer.

Ett första sådant drag handlar om det fysiska – att ett kulturhus är just ett hus, en byggnad. Det hänger samman med ett andra centralt drag – att huset rymmer flera olika kulturverksamheter med ett kulturutbud inom flera kulturområden under ett och samma tak. Kulturhusen kan på så sätt ses som motsats till andra kulturverksamheter som förvisso kan erbjuda aktiviteter inom andra kulturområden, men vars huvudsakliga syfte är att bedriva verksamhet inom ett kulturområde snarare än flera.

Ett tredje återkommande drag är att ett kulturhus ska vara öppet för allmänheten. Öppenheten beskrivs i forskningen som ett viktigt kännetecken, och i intervjusvaren lyfts detta ofta fram som en del av kulturhusens uppdrag – att vara en plats som är till för alla kommunens invånare.

Andra vanliga karaktärsdrag

Ett vanligt karaktärsdrag är idén om kulturhuset som en öppen mötesplats. Forskning lyfter fram kulturhusens sociala roll, det vill säga att erbjuda lokaler eller ytor för andra typer av möten. I intervjusvaren förekommer många formuleringar av karaktären att kulturhuset är kommunens vardagsrum eller träffpunkt. Det handlar också om att många kulturhus erbjuder andra typer av lokaler eller faciliteter än de som är till för kulturaktiviteter, till exempel kafé- eller restaurangverksamhet.

En annan aspekt som är närvarande i såväl forskning som intervjusvar är den lokala förankringen. Kulturhusen är ofta nära knutna till den plats där de finns. Av intervjuerna framgår att många kulturhus har nära samarbeten med lokala kulturföreningar men också andra delar av det lokala föreningslivet. Intervjusvaren betonar också den lokala förankring som många kulturhus har genom att arbeta nära de som producerar och arrangerar kultur i kulturhusets geografiska närhet. Att ha en lokal förankring och att spela en roll i kommunens kulturliv är också en naturlig del av uppdraget för ett kommunalt kulturhus.

Definition av kulturhus

Utifrån ovanstående sammanfattning är den definition vi tillämpar i kartläggningen att ett kulturhus är en byggnad som är öppen för allmänheten och som producerar eller arrangerar kulturverksamhet inom mer än ett kulturområde. Definitionen kan brytas ned i följande delar:

• Ett kulturhus är en byggnad där det går att röra sig mellan olika lokaler med kulturutbud.
  
• Öppet för allmänheten innebär att huset riktar sig mot alla invånare och inte mot enskilda grupper, exempelvis vissa åldersgrupper.^[1] Huset ska också ha regelbundna öppettider och vara öppet för alla att besöka. Ett exempel på verksamheter som utesluts på grund av kriteriet är samlingslokaler som enbart hyrs ut.
  
• Producerar eller arrangerar kulturverksamhet innebär att det finns ett utbud av kulturaktiviteter som riktar sig till allmänheten att ta del av och delta i. Det kan vara antingen kommunen, en kulturförening eller annan aktör som står för utbudet.
  
• Mer än ett kulturområde innebär att kulturhuset producerar eller arrangerar kulturverksamhet i lokaler som är avsedda för ändamålet inom mer än ett kulturområde. De kulturområden som används i kartläggningen är bibliotek, biograf, konsthall eller utställningsverksamhet, scen för föreställningar eller konsert, museum samt eget skapande och kulturutövande. I kriteriet ingår således att det finns ett utbud och en lokal som är avsedd för det utbud som presenteras. I vissa fall kan en och samma lokal användas till flera sorters kulturutbud.
  

Kriteriet om mer än ett kulturområde har i vår kartläggning om offentliga kulturhus gett upphov till flera fall där det uppstått frågor om gränsdragning. Många kulturverksamheter som är inriktade på ett kulturområde har även andra kulturaktiviteter. Några exempel är bibliotek som har en scen för barnteater, ett museum som har filmvisningar eller ett konserthus som spelar teaterföreställningar. Här har vi valt att utgå från vad som är den huvudsakliga verksamheten, till exempel att ett bibliotek har biblioteksverksamhet som sin huvudsakliga verksamhet och därmed inte är ett kulturhus, trots att det arrangerar aktiviteter inom fler kulturområden.

Offentliga kulturhus i Sverige

I kartläggningen av offentliga kulturhus inkluderas de verksamheter som uppfyller definitionen som formulerats i tidigare kapitel. Med offentliga kulturhus avses kulturhus där stat, region eller kommun är huvudman. Det innebär i praktiken att kartläggningen avser kulturhus med kommunal huvudman då kartläggningen inte inkluderar några regionala eller statliga kulturhus som uppfyller definitionen.

132 kulturhus i 113 av landets kommuner

I kartläggningen ingår 132 kulturhus. Bilaga 1 innehåller en tabell som listar samtliga kulturhus och i vilken kommun de finns. Av Sveriges 290 kommuner har 113 kommuner minst ett kulturhus. Det innebär att nästan 40 procent av landets kommuner har ett kulturhus. Figur 1 visar var i landet de finns.

Vi har även identifierat 12 beslutade och påbörjade byggprojekt av nya kommunala kulturhus i lika många kommuner; av dessa kommuner saknar 10 i dagsläget ett kulturhus.

Av de kommuner som har kulturhus har 101 kommuner ett kulturhus, 9 kommuner två kulturhus och 3 kommuner – Stockholm, Göteborg och Uppsala – fler än två kulturhus.

Figur 1. Kommunala kulturhus per kommun

Kommentar: Ett blått fält innebär att det finns minst ett kulturhus i kommunen. Den mörkblå pricken indikerar plats för varje kulturhus.

Konsthall, scen och bibliotek vanligaste utbudet

I kartläggningen har vi kategoriserat kulturhusens utbud utifrån fem lokaler för kultur: bibliotek, biograf, konsthall, museum och scen. Kategoriseringen baseras på en sammanvägning av vilka lokaler och vilket kulturutbud som finns i huset. Många kulturhus har också kulturverksamhet som hamnar i en ”annat”-kategori, exempelvis aktiviteter och lokaler för eget skapande och kulturutövande. Det kan handla om en ateljé, blackbox, musikstudio, barnteater utan scen, workshoppar, kurser eller andra öppna ytor där det regelbundet förekommer kulturaktiviteter.

Tabell 1 visar antalet samt andelen kulturhus som har lokaler för, och arrangerar eller producerar, verksamhet inom respektive kulturområde. 101 av 132 kulturhus har en scen där det spelas föreställningar eller konserter. Tre fjärdedelar, eller 98 kulturhus, har en konsthall eller annan utställningslokal. Nästan lika många, 94 kulturhus, har ett folkbibliotek. En mindre antal, 29 kulturhus, har biografverksamhet och 13 kulturhus har ett museum.

Tabell 1. Antal och andel kulturhus per kulturområde

De 132 kulturhusen består av olika kombinationer av kulturområden vad gäller sina lokaler och utbud. Drygt hälften, 52 procent, av kulturhusen har verksamhet och lokaler inom tre eller fler kulturområden. Den vanligaste kombinationen är bibliotek, konsthall och scen, vilket förekommer i cirka en fjärdedel av samtliga kulturhus. Bland de kulturhus som har två kulturområden är de vanligaste kombinationerna konsthall och scen, bibliotek och konsthall samt bibliotek och scen.

Slutsatser och diskussion

I denna rapport har Kulturanalys påbörjat att undersöka kulturhus i Sverige. Vi kan konstatera att det tidigare har saknats en heltäckande bild av kulturhusen och deras verksamhet. I detta avslutande kapitel summeras resultaten utifrån syftet med rapporten att undersöka vad ett kulturhus är och hur det kan definieras samt att kartlägga den geografiska spridningen av kulturhus i Sverige.

Kulturhus är en byggnad för allmänheten och olika typer av kultur

Med stöd av intervjuer och befintlig forskning har vi formulerat en definition av ett kulturhus som en byggnad som är öppen för allmänheten och som producerar eller arrangerar kulturverksamhet inom mer än ett kulturområde. Denna definition har legat till grund för urvalet i den kvantitativa kartläggningen. Definitionen är bred och vilar på tre centrala kännetecken för kulturhus: att det finns en fysisk byggnad, att verksamheten är öppen och riktar sig till allmänheten, samt att lokalerna rymmer faciliteter för och ett utbud inom flera kulturområden.

Kulturhus kan se mycket olika ut och kalla sig för olika saker. Den definition vi formulerat ovan och som vi utgår från i kartläggningen gör ingen åtskillnad mellan exempelvis kulturhus, medborgarhus, allaktivitetshus eller Folkets Hus. En användbar uppdelning, som också speglar kulturhusens historiska framväxt, är mellan offentligt drivna, föreningsdrivna eller privata kulturhus, samt så kallade hybridformer – där driften delas mellan kommun och exempelvis en ideell förening. Kartläggningen i denna rapport fokuserar på den första kategorin: offentliga kulturhus, vilket i praktiken innebär kulturhus med kommunal huvudman.

132 kommunala kulturhus

Kartläggningen visar att kommunala kulturhus är en etablerad del av kulturens infrastruktur i Sverige. Totalt har 132 kulturhus identifierats i 113 kommuner, och ytterligare 12 kommuner har påbörjat nybyggnation av kulturhus. Kulturhusen är långt ifrån enhetliga. I urvalet finns allt från det lilla kulturhuset med ett folkbibliotek och en liten scen för gästspel, till det stora kulturhuset som både producerar och arrangerar scenkonst, med en biograf, ateljéer och bibliotek.

Behov av fortsatt kartläggning och fördjupade studier

Kartläggningen ger en bild av kulturhusens geografiska spridning under 2024 och 2025 och omfattar offentliga kulturhus. För att få en mer heltäckande bild av kulturhus i Sverige skulle en kartläggning behöva inkludera även föreningsdrivna och privata kulturhus. En kartläggning av föreningsdrivna kulturhus som baseras på en definition med specifika urvalskriterier kräver dock detaljerad information om respektive verksamhet. Denna information finns i dagsläget inte tillgänglig eller sammanställd, vilket innebär att en kartläggning av föreningsdrivna kulturhus skulle bli mycket omfattande.

Kommunala kulturhus är en etablerad del av kulturens infrastruktur. Kulturhusens verksamhet har tidigare inte synliggjorts i Kulturanalys rapporter som fokuserat på kulturens geografi och infrastruktur (se t.ex. Kulturanalys, 2019), och de ingår inte heller i myndighetens återkommande statistikproduktion. Mot denna bakgrund kommer Kulturanalys att vidare undersöka möjligheten att samla in annan statistik om kulturhus.

Rapporten väcker flera frågor som kan vara relevanta att undersöka vidare för att fördjupa förståelsen av kulturhusen. Vi har exempelvis identifierat att olika kulturhus samarbetar med lokala kulturföreningar, andra delar av civilsamhället och privata aktörer i olika stor utsträckning. Fördjupade studier av kulturhusen skulle kunna fokusera på att exempelvis undersöka kulturhusens roll i dag, hur den har förändrats över tid, samt hur kulturhusen formas av – och formar – de lokala sammanhang där de är verksamma.

Referenser

Bille, T., Nyborg Storm, H. (2021). Local development policy: do new culture houses have an impact on migration? The case of Norway, European Planning Studies, 29:8, 1556-1577

Bogen, P. (2018). Business model profiling of cultural centres and performing arts organizations. Sweden: Trans Europe Halles. Tillgänglig: https://creativelenses.eu/wp-content/uploads/2018/10/Creative-Lenses-Business-Models-Profiling.pdf [2025-04-16]

Bygdegårdarnas Riksförbund. (2025). Historik. Tillgänglig: https://bygdegardarna.se/om-oss/historik/ [2025-04-07]

Cooper, E. A. (2020). Cultural centres: a future for cultural Arctic tourism? Journal of Tourism Futures, 6(1), 57–69.

Cupers, K. (2015). The Cultural Center: Architecture as Cultural Policy in Postwar Europe. Journal of the Society of Architectural Historians, 74(4), 464–484.

Eriksson, B., Möhring Reestorff, C. & Stage, C. (2017). RECcORD – Rethinking Cultural Centres in a European Dimension. Project report.

Eriksson, B., Møhring Reestorff C. & Stage C. (2018). Forms and potential effects of citizen participation in European cultural centres. Participations. Journal of Audience & Reception Studies, (2), 205–228.

Göteborgsregionen. (2024). Kulturgeneratorn. Tillgänglig: https://tinyurl.com/p8wy5kfs [2025-04-03]

Jurėnienė, V. (2012). The role of cultural centres in the fields of children and youth artistic education. Procedia – Social and Behavioral Sciences, (51), 501–505.

Jurėnienė, V. & Urbonienė, A. (2014). Cultural Centres as Informal Learning Environments. International Journal of Liberal Arts and Social Science, 2 (2), 97–109.

Jurėnienė, V. & Stonyte A.A. (2016). Recreational Activities in Cultural Centres. International Journal of Scholarly Papers Transformations in Business & Economics, 1 (37), 244–253.

Järvinen, T. (2021a). Strategic Cultural Center Management.

Järvinen, T. (2021b). Svenska kulturhus i Finland – hur, var och varför? Svenska kulturfonden.

Järvinen, T. (2022). Alla ombord! : från kris till meningsskapande i organisationer: En kvalitativ fallstudie om finska kulturhus i krissituationer.

Järvinen, T. (2023). Rethinking Cultural Centers – A Nordic Perspective on Multipurpose Cultural Organizations. Routledge.

Laurell Stenlund, K. (2010a). Value creation in development and construction of public buildings: the case of houses of culture. Department of Civil, Mining and Environmental Engineering, Division of Architecture and Infrastructure, Luleå University of Technology.

Laurell Stenlund, K. (2010b). Effekter av byggandet av Kulturens hus i Luleå Kulturens materia – en analys av kulturhusets värdeskapande. Forskningsrapport, Luleå tekniska universitet.

Makowska, B. (2021). Practical Functioning of a Sustainable Urban Complex with a Park – The Case Study of Stavros Niarchos Foundation Cultural Center in Athens. Sustainability, 13(9), 5071.

Marling, G. (2013). Performativ arkitektur & hybride kulturprojekter: En analyse af ’Bibliotek+Kulturhus’ i Københavns Nordvestkvarter. Nordisk Tidsskrift for Informationsvidenskab og Kulturformidling, 2(1), 5–20.

Myndigheten för kulturanalys. (2024a). Bild och form 2023. Kulturfakta 2024:6. Göteborg: Myndigheten för kulturanalys.

Myndigheten för kulturanalys. (2024b). Scenkonst 2023. Kulturfakta 2024:5. Göteborg: Myndigheten för kulturanalys.

Myndigheten för kulturanalys. (2024c). Film på bio 2023. Faktablad 2024:4. Göteborg: Myndigheten för kulturanalys.

Myndigheten för kulturanalys. (2023). Att bredda deltagandet i kulturlivet. Rapport 2023:2. Göteborg: Myndigheten för kulturanalys.

Myndigheten för kulturanalys. (2018). Rummet av kultur- och medievanor i Sverige 2015. Rapport 2018:3. Göteborg: Myndigheten för kulturanalys.

Myndigheten för kulturanalys. (2019). Kulturens geografi. Kulturfakta 2019:3. Göteborg: Myndigheten för kulturanalys.

Pfeifere, D. (2022). The issues of defining and classifying cultural centres. Economics and Culture 19(2), 2022.

Region Örebro län. (2025). Kulturkarta Örebro län. Tillgänglig: https://www.regionorebrolan.se/sv/regional-utveckling/kultur-och-civilsamhalle/kulturkarta-orebro-lan/ [2025-01-14]

Rivano Eckerdal, J. (2013). Att dela en helhetsbild: rapport från tre projekt i Skåne där folkbiblioteket som kulturhus utvecklas. Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet.

Sveriges Kommuner och Regioner (tidigare Sveriges Kommuner och Landsting). (2016). Anläggningar för kultur, idrott och fritid.

Spicka, M. E. (2015). Cultural Centres and Guest Worker Integration in Stuttgart, Germany, 1960–1976. Immigrants & Minorities, 33(2), 117–140.

Statens kulturråd. (2021). Arrangörer. Uppföljning och kartläggning av förutsättningar.

Stockholms stad. (2019). Stockholms kulturkartor. Tillgänglig: https://start.stockholm/globalassets/start/om-stockholms-stad/utredningar-statistik-och-fakta/utredningar-och-rapporter/kultur-och-stadsutveckling/stockholms-kulturkartor.pdf [2025-04-03]

Ståhl, M. (2005). Möten och människor i Folkets hus och Folkets park. Stockholm: Atlas.

SOU 2003:118. Allmänna samlingslokaler – demokrati, kultur, utveckling.

Sveriges hembygdsförbund. (2025). Hembygdsrörelsens historia. Tillgänglig: https://www.hembygd.se/shf/historia [2025-04-07]

Våra gårdar. (2025). Vår vision. Tillgänglig: https://varagardar.se/om-oss/ [2025-04-07]

Bilaga 1. Kommunala kulturhus

Bilaga 2. Intervjuguide

Vilka lokaler/faciliteter för kultur finns i huset (flera svar möjliga)?

☐ Bibliotek
☐ Biograf
☐ Konsthall/utställningslokal
☐ Scen (föreställningar, konserter, spelningar)
☐ Museum
☐ Lokal för eget skapande och kulturutövande (replokal, skapande verkstad, blackbox)
☐ Kursverksamhet (inom kultur)
☐ Kulturskola
☐ Annat:

Vilka aktörer producerar eller arrangerar i kulturhuset (flera svar möjliga)?

☐ Kulturförvaltningen
☐ Ideell förening (t.ex. kulturförening, konstförening, Folkets Hus-förening)
☐ Företag
☐ Annat:

Finns annan slags verksamhet i huset som inte är kulturverksamhet?

☐ Café/restaurang
☐ Öppen förskola
☐ Kursverksamhet (ej kultur)
☐ Föreningslokaler (ej kulturföreningar)
☐ Konferenslokaler
☐ Idrott
☐ Simhall
☐ Andra samlingslokaler
☐ Annat:

Vem äger lokalerna/kulturhuset?

☐ Kulturhuset (kommunen) äger sina egna lokaler
☐ Kulturhuset hyr lokalerna av privat aktör (inklusive civilsamhället)
☐ Kulturhuset hyr lokalen av region/kommun
☐ Region/kommun äger lokalerna och vi lånar dem (kostnadsfritt)
☐ Annat:

Riktar sig verksamheten mot någon särskild grupp?

☐ Nej
☐ Ja, hela verksamheten
☐ Ja, delar av verksamheten
☐ Ja, enskilda aktiviteter

Hur länge har kulturhuset funnits i sin nuvarande form?

Hur har verksamheten förändrats över tid? Har det tillkommit eller försvunnit aktörer och/eller inslag?

I vilken organisationsform bedrivs verksamheten?

☐ Regional verksamhet
☐ Kommunal verksamhet
☐ Stiftelse
☐ Ideell förening
☐ Ekonomisk förening
☐ Företag
☐ Annat:

Vilken huvudman har verksamheten?

☐ Region
☐ Kommun
☐ Privatperson
☐ Annan huvudman
☐ Huvudman saknas

Hur finansieras verksamheten?

Offentliga bidrag/anslag från

☐ Kommun
☐ Region
☐ Stat
☐ Andra offentliga bidrag/anslag

Egenintäkter

☐ Biljettförsäljning/entré/programverksamhet
☐ Butik
☐ Café/restaurang
☐ Stiftelser, fonder
☐ Donationer
☐ Sponsring
☐ Andra egenintäkter

Hur ser kommunens finansiering av verksamheten ut? Vad ingår exempelvis i finansieringen? Finns det riktade bidrag till de olika verksamhetsområdena? Personal- och lokalkostnader?

Frågor kopplade till Kulturanalys insamling av statistik

I detta avsnitt följer frågor som handlar om förutsättningarna för kulturhus att lämna uppgifter om besökare, ekonomi och anställda i en enkät.

Räknar ni antalet besökare i huset? Metod för besöksräkning?

☐ Ja
☐ Nej

Metod:

Räknar ni antalet besökare till de olika kulturverksamheterna i kulturhuset (exempelvis bibliotek, konsthall eller konserter/föreställningar) separat? Metod för besöksräkning?

☐ Ja
☐ Nej

Metod:

För de olika verksamheter (till exempel bibliotek och konsthall) som finns i kulturhuset, är det möjligt att separat ange uppgifter om intäkter (bidrag och egenintäkter)?

☐ Ja
☐ Nej

Är det möjligt att separat ange uppgifter om kostnader per kulturverksamhet (exempelvis personalkostnader, lokalkostnader eller andra verksamhetskostnader)?

☐ Ja
☐ Nej

Är det möjligt att separat ange uppgifter om personal, exempelvis antal anställda och årsarbetskrafter per kulturverksamhet?

☐ Ja
☐ Nej

Fotnot

1. 
   

   
   Vissa kulturaktiviteter kan ha en särskilt målgrupp, exempelvis barn och unga, men alla kulturaktiviteter riktas inte till en viss målgrupp. ↑