Det regionala och kommunala inflytandet över kulturpolitiken ökar genom det nya sättet att fördela statliga medel till kulturen – den så kallade kultursamverkansmodellen. Samtidigt är den statliga styrningen över regional kulturpolitik fortsatt stark. Det framgår av en ny rapport om kultursamverkansmodellen som Myndigheten för kulturanalys överlämnar till regeringen i dag.
– Regionerna har fått mer att säga till om inom kulturpolitiken, men staten har fortsatt en central roll. Om stark statlig styrning är bra eller dåligt råder det delade meningar om. En ståndpunkt som lyfts i regionerna är att staten bör ha rollen som garant för ett rikt kulturutbud över hela landet, säger Clas-Uno Frykholm, direktör på Myndigheten för kulturanalys.
Av rapporten framgår att regionernas ökade inflytande ännu inte har haft någon egentlig effekt på hur de statliga bidragen till kultur fördelas.
– Även om det inte går att se några större förändringar i hur de statliga bidragen till regional kulturverksamhet fördelas mellan och inom regionerna, så ser vi förändringar i arbetssätt och retorik på regional nivå. Betydelsen av regionala prioriteringar och variationer är en av de idéer som nu börjar slå rot, säger Agnes Ers, ansvarig utredare på Myndigheten för kulturanalys.
Från och med 2013 ingår samtliga regioner och landsting i Sverige, med undantag för Stockholm läns landsting, i kultursamverkansmodellen. Modellen är en decentraliseringsreform som ska ge ökade möjligheter till regionala variationer i kulturpolitiken.
Rapporten Kultursamverkansmodellen. Styrning och bidragsfördelning bygger på tre delstudier som belyser modellens styrning och inflytande över kulturpolitiken samt hur modellen hittills påverkat fördelningen av bidrag till regionerna. Rapporten finns att ladda ner här.