Den 11 september samlade Myndigheten för kulturanalys närmare 50 representanter från kulturdepartementet, myndigheter, universitet och högskolor samt kulturlivet för att diskutera hur alla kan ges möjlighet att ta del av kulturlivet och om detta ens är görbart.
Utgångspunkten för idéseminariet var det kulturpolitiska målet ”alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet” och syftet var att gemensamt vaska fram frågor och områden som behöver mer forskning och utredning. Ett femtiotal personer deltog i dagens diskussioner som inleddes med föredrag av Per Mangset, professor vid Högskolan i Telemark och Johan Fornäs, professor i media- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola.
Per Mangset började sitt anförande med att redogöra för kulturpolitisk forskning om demokratiseringen av kulturen. Forskning visar enligt Mangset att offentliga insatser har svårt att förändra kulturvanor. Han presenterade även en egen studie av den norska kulturpolitikens försök att nå vidgat deltagande i kulturlivet. Resultaten visar att kultur konsumeras utifrån social tillhörighet. Det betyder att faktorer såsom yrke, inkomst, utbildning, bostadsområde, ålder och kön är avgörande för vilken typ av kultur man intresserar sig för. Slutsatserna som Mangset drar från studien är att det är svårt att med offentlig kulturpolitik påverka vilka grupper som konsumerar vilken typ av kultur. Mangset betonade att det snarare är människors tilltagande välstånd och fritid som har bidragit till förändrade kulturvanor än offentliga insatser.
Johan Fornäs valde att i sitt föredrag diskutera kulturbegreppet utifrån en av hans senaste böcker, som kort och gott har titeln Kultur. Fornäs konstaterade inledningsvis att det idag finns fler än 160 mer eller mindre motsägelsefulla definitioner av begreppet kultur, vilket väcker frågan om begreppet kultur ens är användbart. Fornäs lösning på problemet är att vi varken bör undvika begreppet eller försöka normera en entydig definition – istället bör vi använda kulturbegreppet och uppmuntra till kritisk reflektion kring dess innebörd.
Avslutningsvis slog Johan Fornäs ett slag för betydelsen av att fortsätta undersöka kulturlivets medialisering. Under senare år har kulturutövare blir allt mer beroende av det mediala livet. Exempelvis har vi sett hur flera författare använder sig av såväl sociala medier som mer traditionella tv-program för att nå ut med sina författarskap. Fornäs menade att medialiseringen av kulturlivet och dess effekter är ett område som kräver mer analys och teoribildning. Vad betyder medialiseringen? Var pågår den? Vad är det som medialiseras och vad får det för konskevenser?
Under resten av dagen diskuterade deltagarna mer än 20 olika ämnesområden som relaterade till frågorna – hur kan alla ges möjlighet att delta i kulturlivet, vad behöver vi veta och hur tar vi reda på det? Diskussioner som resulterade i en lång rad frågor som behöver belysas och analyseras. För oss på Kulturanalys innebär det att vi har fått viktigt inspel till vilka frågor vi ska fokusera på samt vilka utvärderingsuppdrag och forskningsprojekt vi ska initiera och arbeta med framöver.