Kultursektorn hör i samtliga nordiska länder till en av de sektorer som drabbades hårdast under covid-19-pandemin. Även om pandemin nu övergått i en endemi finns det flera spår av den kvar; förändrade kulturvanor, en publik som inte helt hittar tillbaka och otrygga villkor för kulturskapare. Det är några av resultaten i en ny rapport från Kulturanalys Norden som tagits fram av forskningsstiftelsen Cupore, på uppdrag av Nordiska ministerrådet.
I den nya nordiska rapporten Kultursektorns återhämtning och förändring efter covid-19-pandemin som publiceras idag analyseras effekterna av pandemin och kultursektorns förändring. Det finns många likheter mellan kulturpolitiken i de nordiska länderna, samtidigt skillnader i hanteringen av pandemin. Erfarenheterna från insatser under pandemin byggdes successivt upp till mer träffsäkra åtgärder.
Krisstöden avvecklade men fortsatt stor osäkerhet i sektorn
I rapporten framkommer det att samtliga nordiska länder hanterat pandemins effekter med riktade krisstöd och framåtblickande återstartsutredningar. Storleken på stöden har sett olika ut men betydelsen av de offentliga kulturpolitiska insatserna har bekräftats under pandemin. Alla länder hade vid inledningen av 2023 avvecklat krisstöden. Samtidigt har inflation och energikris inneburit nya utmaningar.
– Det finns tecken på återhämtning i kultursektorns sysselsättning men det återstår att se om det är en bestående, långsiktig återhämtning. Vi vet att krisstöden blev betydelsefulla åtgärder och att det återstår att se vad som händer med sysselsättningen och ekonomin på längre sikt, säger Malin Weijmer, verksamhetssamordnare Kulturanalys Norden.
Pandemin blottlade strukturella problem
Kultursektorns kris under pandemin blottlade strukturella problem som i grunden handlar om kulturskapares långsiktiga ekonomiska villkor. Större institutionella verksamheter kunde många gånger tillfälligt stärka sin ekonomi under pandemin medan frilansade kulturskapare har tagit stora individuella risker.
– Utredningen, och pandemin, synliggör brister i systemet kring kulturskapares arbetsvillkor och ekonomisk otrygghet. Här finns gemensamma erfarenheter av utsatthet, och att falla mellan stolarna när krisstöd sattes in, säger Malin Weijmer.
Kultursektorns heterogenitet har gjort att den ekonomiska situationen inom olika kulturbranscher tedde sig väldigt olika i relation till tillgängliga stöd och dessas kriterier.
Kulturdeltagandets återhämtning och förändring
I hög utsträckning har kulturdeltagande kommit upp till nivåer som var innan pandemin. Men inom vissa åldersgrupper har man inte hittat tillbaka fullt ut, vilket kan tolkas som kvardröjande effekter av restriktionerna som utfärdades på publika aktiviteter. Trots många exempel på en snabb omställning till digitala kulturaktiviteter, var det inte alla som hade resurser att anpassa verksamheten till de nya förutsättningarna. Alla hade inte heller en vana av att ta del av kultur i det digitala formatet. Skillnaderna mellan olika produktions- och distributionsmodeller synliggjordes bland annat genom olika ekonomiska möjligheter att dra nytta av digitaliseringen under pandemin. Hur denna utveckling ter sig framöver i form av förändrade kulturvanor och publikbeteende samt omställning hos institutionella aktörer såväl som fria kulturlivet blir intressant att följa.
- Malin Weijmer
- Utredare, analytiker, verksamhetssamordnare Kulturanalys Norden
- Telefon: 031-395 20 13
- E-post